you can't play on broken strings

hemma efter ett riktigt jobbigt core-pass.. Fy satan vad jobbigt det var. Det var tur att det bara var i 30 minuter annars hade jag nog dött. Nu hoppas jag på brutal träningsvärk imorgon, så det känns att man gjort något! När jag kom hemm möttes jag av en glad liten hund. Finns inget bättre när man kommer hem och blir mött i dörren av någon som är så glad av att man är hemma!


glad och laddad innan jag visste vad jag gav mig                mammas bebis<3
in på..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0